Rebecca filosoferar kring dans ur ett bredare perspektiv

Vad är dans och vart börjar den? Innebörden av uttrycket ”det går som en dans” bevittnar ju om att det är ett slags flöde snarare än viss form som liknas med dans. Jag håller med; för mig är dans ett flöde av upplevelser som tar sig uttryck genom kropp och själ. Det ena leder till det andra utifrån just det upplevda momentet. Ett slags skapande i närvaro – creatfulness indeed. Det är inget annat än ett riktigt gött liv i mina ögon. I ett gött liv ser och känner vi nuet som byggsten, inspiration och förutsättning för nästa steg, nästa nu som kommer. Egentligen är det omöjligt att inte ta nästa steg utifrån nuet, då vi endast kan befinna oss just där- i nuet. Det skulle ju betyda att allt liv är = dans och kanske är det sant. Men för mig finns det skillnad på liv och gött liv. På motvind och medvind. För att tydliggöra så behöver vi komma ihåg den där känslan av att allt fuckar upp, känslan av upplevt motstånd, känslan att ingenting är och blir som vi vill och vi har helt enkelt inget flow i det vi gör - vinden blåser rakt i ansiktet hela tiden. Det är också liv, men inte så gött. När jag själv tittar tillbaka på de mer tydliga perioder av motvind i mitt liv så har jag snarare projicerat hur jag vill att nuet ska vara än sett det för vad det faktiskt är. Jag har då försökt styra och ställa utifrån en illusion och inte landat ner i det verkliga nuet där mina fötter faktiskt står. I illusionen tappar vi lätt riktning och försvinner in i förnekelse, oärlighet, ohärlighet och annat geggigt. Liv i all ära, men inte så gött... Vad det än är som tar oss bort från nuet så tar oss våra sinnen tillbaka. De kan omöjligt befinna sig i en illusion då de är våra sensorer för nuet och det som faktiskt sker. I improviserad dans så tar jag in, känner, ser, lyssnar, och tolkar i nästa samma stund som rörelsen sker, det är en process bortom tanken, bortom planering- Precis som gött liv. Mina sinnen skapar kompositionen av nuets plattform till nästa steg och vips så har vinden vänt och medvind flödar bakom ryggen. För mig har improvisation och det egna fria uttrycket en central roll i dans. Jag tycker om att kroppen och sinnet tillåts att hitta sin egen väg i sin egen takt ur illusionen och skapa kontakt tillbaka till sig själv. Så någonstans i allt det här börjar nog dans för mig: i flödet, i medvinden i den stund vi skapar kontakt med oss själva och ger den närvaron ett uttryck- som i ett gött liv helt enkelt.

//Rebecca Fratini, dansare & fysioterapeut på Sense It